Julklappar...
Nu har James Wellbeloved även blötfoder, så Galaxy fick 2 st i julklapp. Köpte faktiskt en senior :) då den var fr 7 år, och det blir Galaxy på söndag!
Jul...
Galaxy har nu liksom barnen, upptäckt att tomten varit här och lämnat klappar uner granen. Så nu vet vi var vi har Galaxy resten av kvällen :)
God Jul!!
Sorg....
Vi gråter...vi minns....och saknar så våra hjärtan går sönder.
Du fattas oss - Honey <3
Galaxy letar och väntar....
Och ropar.
Svåraste....
Nu ska jag skriva det svåraste inlägget sen jag startade denna blogg..............
Den 28 november 2011 lät vi vår finaste prinsessa Honey somna in.
Det svåraste beslut jag tagit i mitt liv. Saknaden är enorm. Det finns inga ord...joo, saknad, tomhet, sorg, tysnad.
Våra tårar vill inte ta slut. Snart hoppas jag att jag kan titta på kort, nämna hennes namn, berätta och minnas henne utan att gråta. Minnas det fina och roliga. Vi fick bara 5,5 år tillsammans, Honey-Honey men du har för alltid en bit av våra hjärtan <3 Vi glömmer dig ALDRIG. Vi ses igen.
"Matte, min hussepusse, se vad jag kan!
Jag kan gå nu, och jag hoppar lite grann.
För mina vingar de bär mig varthän jag än vill, flyger dit där ni är, och följer ert liv.
Fast ni inte ser mig så är jag alltid där, någonstans runt om er i universums stora sfär.
För jag färdas över ängar bärs upp av en vind, tittar till er och flyger ner och ger en puss på er kind.
Jag samlar era tårar och fyller på vår brunn, vars vatten blir till regn som landar på er mun.
De tränger in i er själ för att läka de sår, som gör så ont av saknaden av allt ni inte får.
Ha mig intill er närhelst ni än vill, ge mig all världens kramar, vad jag än vill och lite till.
För ni vill visa er kärlek ge mig allt så fint. Men matte/husse, er kärlek känns från jorden och ända hit.
Jag säger stolt till de andra små änglar som är här
Titta - det är min matte/husse! och de håller mig så kär Jag lyser utav stolthet som blir till stjärnans ljus,
som ni ser om natten när det släckts i varje hus
För jag är den stjärna som lyser stark och klar. Jag är ljuset inom er som alltid stannar kvar."
Den 28 november 2011 lät vi vår finaste prinsessa Honey somna in.
Det svåraste beslut jag tagit i mitt liv. Saknaden är enorm. Det finns inga ord...joo, saknad, tomhet, sorg, tysnad.
Våra tårar vill inte ta slut. Snart hoppas jag att jag kan titta på kort, nämna hennes namn, berätta och minnas henne utan att gråta. Minnas det fina och roliga. Vi fick bara 5,5 år tillsammans, Honey-Honey men du har för alltid en bit av våra hjärtan <3 Vi glömmer dig ALDRIG. Vi ses igen.
"Matte, min hussepusse, se vad jag kan!
Jag kan gå nu, och jag hoppar lite grann.
För mina vingar de bär mig varthän jag än vill, flyger dit där ni är, och följer ert liv.
Fast ni inte ser mig så är jag alltid där, någonstans runt om er i universums stora sfär.
För jag färdas över ängar bärs upp av en vind, tittar till er och flyger ner och ger en puss på er kind.
Jag samlar era tårar och fyller på vår brunn, vars vatten blir till regn som landar på er mun.
De tränger in i er själ för att läka de sår, som gör så ont av saknaden av allt ni inte får.
Ha mig intill er närhelst ni än vill, ge mig all världens kramar, vad jag än vill och lite till.
För ni vill visa er kärlek ge mig allt så fint. Men matte/husse, er kärlek känns från jorden och ända hit.
Jag säger stolt till de andra små änglar som är här
Titta - det är min matte/husse! och de håller mig så kär Jag lyser utav stolthet som blir till stjärnans ljus,
som ni ser om natten när det släckts i varje hus
För jag är den stjärna som lyser stark och klar. Jag är ljuset inom er som alltid stannar kvar."